stockholm freeze

http://se.youtube.com/watch?v=cpEokuOxRX8

allt.

Både idag och igår har maten gått lite sämre. Inte dåligt alls men ångesten har funnits där. Jag vet ju så väl varför, båda dessa dagar har frukosten blivit för sen och lunchen en morot jag slängt i mig på väg till tunnelbanan. Visst är ett aktivt liv ett bra sätt att sluta tänka på ätstörningen men så här får det inte bli. Äter jag inte regelbundet så blir jag förvirrad och vet inte hur jag ska bete mig, hur mycket jag ska äta och skit.
Igår var i alla fall jättekul och jag är så glad att jag gick. Ikväll ska jag på cocktailparty med samma gäng och det lär bli sjukt kul det med.

Idag var jag på Stockholm Freeze på Centralen, kul det med. Alltså en massa människor som i fem minuter stod helt stilla som dockor och gjorde alla andra förvirrade. Låter skumt men väldigt roligt och roliga reaktioner ifrån förbipasserande med. De filmade så om den läggs upp ska jag länka så i kanske förstår lite bättre.
Ah hursomhelst känns saker just nu nere fast det inte borde vara så, allt går ju fintfint. Å andra sidan är det väl ofta då som monstret sträcker upp huvudet och säger men vad tjock du är, gå och dränk dig.

JAG ÄR BRA DÄRFÖR ATT:

• Jag har börjat en väldigt krävande utbildning och jag fattar och hänger med
• Jag blir vän med människor där och skapar bra kontakter
• Jag klarar allt med att leva själv och kan ta det ansvar jag behöver
• Min pojkvän är på andra sidan jorden men jag överlever och vi klarar det
• Jag kämpar mot en svår sjukdom och börjar faktiskt klå den. Jag tänker inte på vikt varje sekund, jag har en våg hemma men har inte vägt mig på två veckor. Hetsningen försvinner den också.
  

I surrender

Jag ger upp. Det skulle inte bli någon blogg om ätstörning, jag skulle släppa den identiteten. Men det är för tidigt.
Jag är på väg att tillfriskna ifrån en ätstörning som har växlat mellan längre perioder av minimalt med mat för att sedan vara mer "normala" bantningsmängder varvat med hetsätningarna. Och just dessa hetsätningar ät så svåra att bli av med. Det är därför jag tror att jag behöver skriva om det här, för att analysera och påminna mig själv om att saker faktiskt går bra. Inte fantastiskt men bättre.

Just nu borde jag vara på insparkspub på juridikens hus men jag sitter här. Det började med att jag fick ångest under lektionen i morse, kände mig helt ensam och värdelös. "Du suger", började det skrika i huvudet, "alla andra är mer vänner med varandra än med dig, de tycker att du är värdelös. " Och så blev jag ledsen och gick hem och gömde mig. Känslan av värdelöshet blev ännu större när jag inte gick till insparken och så blev det ett paket knäckebröd med bregott mellan. Liksom inte ens gott. Men jag ville gå ut och köpa mer saker, gick ut genom porten och stannade sen och gick hem igen, för jag behövde det ju inte.
Jag är stolt över det för beslutet grundade sig inte i ångets över att jag blir tjock utan i att jag inte vill göda ett stört beteende.

Så positivt:
- Första hetsen på en och en halv vecka
- Ingen kompensation typ kräk
- Jag kan förlåta mig själv nu
- I morgon ska jag äta bra frukost, gå och träna och sen till skolan vid ett

För att undvika nya hetsar:
- Bryt det negativa mönstret innan det går så långt som till hetstankar; ta en promenad, träffa en vän. Vad som helst utom ensam hemma i lägenheten. Måste jag vara själv och plugga gör det i ett bibliotek.
- Ha inte smör, tahini, knäckebröd och hemma utöver de saker jag redan undviker: bröd, all sorts godis, läsk, kakor, chips etc, inga såser, nötter, muesli, och massor av andra saker. I sinom tid ska jag kunna ha vissa av de sakerna hemma men nu måste jag bara få lugn i mig själv.

Woho

Jag sitter med mina lagtexter, herregud jag fattar allting. Inte alls så svårt jag trodde. Idag har jag hållit mig mellan mina lägenhetsväggar, en kompis sov här och drog vid tolv. Sen dess har det varit skola skola skola skola. Men pepp som en kotte.

Juridik

Jag har spenderat två dagar med att bli indoktrinerad i juridikens värld. Lite hjärntvättad nästan.

Jag flög av lycka och kraschade när jag kom hem men det känns helt fantastiskt. Äntligen äntligen har jag hittat var jag hör hemma. Det är en enorm känsla som låter töntig när den förklaras men då är jag väl en tönt. Vi ska förändra världen och det enorma är att här lär man sig verktygen som faktiskt gör det möjligt.

Stora flickan

inköpslista:

Hårspray
Deo
Köksrengöringsspray
Dusch Lotion
Toapapper

Alltså hur kul är jag? Det är dagar då att ha egen lägenhet inte känns sådär fruktansvärt glamoröst


För övrigt blev det E.E Cummings, Låt den rätte komma in (har läst den tusen ggr men vill ha ett eget ex.) och jättefina skrivböcker för skolan med serietidningstryck. Glömmer bort hur billigt det är med adlibris.

I turned around and there you were

Att se Brolle Jr i reklamen för Buddy Holly gör nästan lika ont som förra året när han sjöng Fashion i MQ-reklamen. Som ett enormt aprilskämt har världen bestämt sig för att Brolle, det är en riktigt kille det. Sjunger bra gör han, och han verkar så äkta.
BLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Lekte tant under julhelgen och löste korsord som jag skickade in och vips vann jag 200 kr på adlibris. Sitter och funderar på hur de bäst ska spenderas, ingen kurslitteratur i alla fall.

Pappa

I år var det 75 år sedan min pappa föddes.

Ganska gammalt va? Med tanke på att jag är 21. Han var 53 när jag föddes och jag var 10 när han dog. Jag vaknade på ett hotellrum i London av att min mamma skrek och pappa låg som att han sov. Jag sprang in på toaletten och försökte kräkas upp det hemska men inget kom. Sen minns jag inte så hemskt mycket mera.

Det värsta är att jag inte saknar honom. Jag gjorde det då såklart men nu tänker jag att det är bättre att han är död. Jag hoppas att det inte finns någon himmel där han sitter och hör mig säga så. jag hoppas att han inte läser vad jag skriver och gråter för att hans dotter inte vill att han ska leva.
Men jag grät också pappa när du fick mamma att gråta, när du ställde dig upp på flygplanet och skrek så att de fick släpa av dig. När du blev arg och konstig i ögonen och när mamma viskade säg ingenting till någon. När ölen byttes mot whisky. Du slog mig aldrig du hotade mig aldríg men du förstörde min mamma och du lärde mig att vara rädd.
Grattis på 75 årsdagen pappa.

önskan

Känslan av att vilja göra det där enda,
skriva den där texten
den där romanen

som ska visa allt man är och få alla att förstå och förundras. Det ska skrikas från DN's förstasida och sjungas överallt och jag ska äntligen kunna slappna av och luta mig tillbaka. Barndomen och tonåren ska vara utrensade och hela jag ska vara lugn som efter en häftig gråtattack.

FSSST

Trots snuva och huvudvärk (min hypokondriska sida tippar på influensa alternativt hjärnhinneinflammation) så har jag varit så äckligt bra idag. Vaknade vid sju, mailade lite folk innan jag åkte och jobbade på dagis halv nio. Sexton tre till femåringar på mig och en till, det blev en del. Men jag har haft koll på dem och ganska kul så det gick bra. Hade en halvtimmes rast då jag läste i en av mina juridikböcker och försökte lära mig allt värt att veta om brottsbalken. Efter jobbet tog jag en promenad och gick förbi bibleoteket. Kom hem vid halv sex, nu ska jag äta och skriva anteckningar på juridiken innan jag åker och träffar en kompis vid åtta. Slag i slag och roligt alltihopa.

Bitter

Det är så konstigt att vara på krogen utan att varken vilja strula med valfri intressant man eller ha en pojkvän av något slag inom räckhåll. Jag är en jäkla nunna. Nästan alla mina vänner är i förhållanden vilket såklart är praktiskt i den mån att man slipper bli övergiven när de hittar ett ragg, alternativt bli medsläpad på "efterfest" där man kan spendera natten med att lyssna på andras smackande.
Men lika irriterande är det när alla upptagna vänner låser in sig och gosar. Liksom, att gå ut på lördagen är ingen problem men ingen vill äta brunch på söndagen. Och varför skulle de vilja det? Jag är nog trevlig men jag kan varken erbjuda sex eller en känsla av åtråvärdhet.

Jag märkte verkligen skillnaden nu när en av mina bästa vänner var på besök från Berlin dit hon flyttat. Nydumpad var hon bitter och sällskapssjuk och hur hemskt det än låter måste jag säga att det var underbart. Haha tur att ingen jag känner läser här, vad för sorts vän är jag egentligen?

Etik och Juridik

Idag hade jag blinddejt utanför Åhlens för att köpa en del av min kurslitteratur. 527 kr försvann och istället fick jag en påse med roliga böcker så som "Etiken i Juridiken". Livet är rock'n'roll ibland va?

Annars har jag verkligen ingen bra dag, tänker väldigt mycket på i morgon. Den 7januari fyller jag 21 och ett halvt år, men det är också min pappas födelsedag. Eller hade varit om han levat villsäga. Jag och mamma ska ut till graven och det kommer att bli obekvämt och jobbigt av väldigt många anledningar.

GAAAH

Här är man duktig och skaffar BankId så att jag kan söka csn på nätet, och så glömmer jag bort koden.

Jag blir så extremt trött.

Ikväll skulle det ha blivit Sunkit med folk men penganivån liksom peppen är obehagligt låg så jag rekryterade en annan vän att se på film med istället. Kanske kan övertala henne att se Bergmans Törst eller Persona, fick massor av hans filmer till jul.

BejbiBejbi

Min ipod, mera känd som bejbi II, ligger och drar små flämtande andetag. Den har alltid varit litet rebellisk av sig och nu vägrar den kännas vid iTunes, som i sin vägrar att öppnas på min dator. Så nu ligger bejbi där inkopplad till datorn och iTunes är sur och svarar inte. Jag vet att bejbi har något för sig för det kommer ljud ifrån den, litet som om en liten hamster har klämt in sig i den och nu bygger ett bo bland sladdar och elektroder.

Kom ut lilla hamster och ge mig min bejbi tillbaka!

Försenade Julklappar med mera

Kommentarer! Jag skuttar lite halvt lobotomerat på min stol av glädje. Två dessutom.

Anonym; kul att det inte bara är jag som har haft den upplevelsen. På ett sätt ger det ju hopp, kanske kommer vi båda att gå tillbaka till något sorts mellanting och gilla pasta med mera som folk gör mest. Hoppas verkligen det..

Idag väcktes jag av telefonsamtal från andra sidan jorden och en glad röst som ropade "We're having a barbie on the beach!". Jomen kul för dig då. Fast sen blev det kul för mig också för posten hade äntligen känt för att leverera min julklapp från sagda australiensare. Trodde inte de ens delade ut post idag för det är ju trettondagsafton och tjofaderittan. Tack snälla älskade sötposten jag ska aldrig förtala er igen.

Annars har jag vandrat till Västermalmsgallerian och tittat på saker jag inte kan köpa för jag har konsumtionsfri januari. Mitt nyårslöfte eller vad jag ska kalla det, jag får alltså bara köpa nödvändiga saker som mat och toapapper och ett eller annat glas vin. Hittills går det bra, för att inte tala om all beundran jag får av folk (jag behöver ju inte direkt tala om att det är till 90% för att jag är pank och har 5 år av studiebidrag framför mig).

Brideshead Revisited

Middag hos mamma med serien de jour; Brideshead Revisited. Så äckligt bra att jag blir alldeles trött. Miniserien från 1981 alltså, filmen har jag inte sett ännu. Först serien, sen boken sen filmen kanske. Det blir litet jobbigt när nya skådespelare ska göra vad andra gjort så bra, kan någon annan än Anthony Andrews verkligen spela Sebastian Flyte? Eller någon annan än Jeremy Irons spela Charles Ryder för den delen.

Hur som, nu ska jag sova. Hepp.

Would you like some cheese with that whine?

Jag har så fruktansvärt tråkigt. Ikväll ska jag till mamma på middag, tills dess sitter jag väl hemma dårå. Det mest störiga är att jag har tusen personer att träffa i morgon men ingen idag. Dålig planering av mig eller Gud här.

Det värsta är att pojkvännen är i Australien och där förblir han till juli. TJOHO.
Men man får väl skylla sig själv när man far down under och blir kär i en Australiensare så egentligen kan jag inte klaga. Senast vi sågs var 15 december då jag åkte hem från Melbourne efter att ha jobbat där hela hösten (eller våren var det ju där).
Den 14 mars firar vi två år tillsammans och vi kände båda att det här tänker vi inte ge upp trots avstånd och skit, så förhoppningsvis flyttar min älskling hit i juli och stannar några år. Vilket jag såklart är överlycklig över men nu känns det vidrigt tomt.
Förstår ni att jag inte kommer att hångla eller ha sex på ett halvår, sex månader, 26 veckor, 182 dagar, 4386 timmar ?!?!

Bajs.

Hej Tomtegubbar

Att helt nykter åka tunnelbanan genom Stockholm vid ett en lördagskväll får en att börja fundera på nykterhetslöften.
Och att sitta och titta på diverse videor jag spelade in med min kamera på nyår spär bara på de tankarna. Jag har min charm men den finns inte när jag står och förklarar hur mycket jag älskar Sverige, världen och alla jag känner för att sen svepa min gin fizz och somna på golvet.

I övrigt lyssnar jag på MGMT och skäms knappt alls. Det går utför.

Bara ett till...

Nu är jag där igen, skapar tusen inlägg första dagen. Hoppas bara att jag lyckas upprätthålla nån sorts entusiasm efter smekmånadsfasen.
Hur som helst; jag sitter på en stol från Mio jag köpte igår och har min laptop på ett skrivbord från samma affär som jag precis skruvat ihop, och jag utför någon sorts sittande dans till ABBA-låtarna som kommer ut ifrån högtalarna. Det är lite krångligt faktiskt, jag har ingen hel koll på om jag borde skämmas eller inte? Är det så töntigt att det är coolt eller har det passerat det stadiet och blivit töntigt igen?
Hur som helst, inget gör mig mer pepp än Honey Honey och Damien Rice och Anthony Hegarty kan slänga sig i en brunn för det finns inget sorgsnare än Chiquitita.

Kanske borde man ta sig en apelsin?

Om mig

Det finns så mycket att göra när man fixar en blogg.
Bestämma färger på allt och inget, säga ja eller nej på massa inställningar jag inte förstår alls. Sen finns den svåraste delen:
"Om Mig"

Hur kan jag presentera mig själv på tre rader och ge er någon sorts rättvis bild av vem jag är? Jag vill undvika att låta som en arbetsökande eller en kontaktannons och att gömma sig bakom ett citat känns både pretentiöst och banalt. Jag tänkte och tänkte och sen raderade jag hela rutan för det blir bara löjligt, vad kan jag skriva som ska gälla som någon sorts allmängiltig bild av mig. Det blir nästan som en disclaimer där i vänstra hörnet; "här skriver jag en blogg med mina innersta tankar men innan ni läser kan det vara bra att veta ålder, kön, socioekonomisk grupp och intressen så att ni kan stoppa mig i rätt box och inte behöver reflektera mer."

Inte så att jag behöver vara hemlig, men i vänstra hörnet ska det minsann inte stå.

Appropå det här med att presentera sig själv och känna sig själv så lyssnade jag på Jonas Gardells prat i p3's Vinter. Jag beundrar Jonas enormt mycket, även om jag har lite svårt för hans överdrivna dramatiska tonfall ibland. Hur som helst sa han detta:

"Om man söker sig själv, innebär det då att man aldrig träffat sig själv? Egentligen tror jag, att alla faktiskt har träffat sig själva men man tyckte kanske att man själv inte verkade tillräckligt rolig eller intressant så man bestämde sig för att inte fördjupa kontakten."

Välkommen, välkommen hit.

Vi är ju så många som börjar vår bloggkarriär med att be om ursäkt eller med att säga att vi egentligen tycker att det är löjligt med bloggar. Jag har gjort båda alternativen förut men nu tänkte jag vara lite ärligare.

Jag älskar bloggar.
Jag är rädd att ingen vill läsa min blogg och därför vore det väldigt lätt att skydda mig genom att säga att det inte betyder någonting alls. Men det gör det.

Jag är 21 och mina författardrömmar har inte ens kommit till halvfärdig-roman-i-byrålådan-stadiet. (Ett uttryck som jag antar stammar från skrivmaskinens dagar men i alla fall). Datorn är full av filer med små tankar och kapitel men de blir aldrig mer än några sidor och sen kommer jag på hur fruktansvärt dåliga de är.

I början på mina tonår drömde jag om att bli en äckligt ung författare, att bli omskriven som underbarn och älskas av alla. Jag brukade finkamma tidningarna och hittade jag en bok skriven av någon i min ålder eller yngre var det som om värden rasade och vad jag än skrev för tillfället verkade värdelöst och hamnade direkt i papperskorgen.
Samma sorts allt-eller-inget mentalitet har jag när det gäller bloggar; får jag inte tusen läsare inom en vecka är jag värdelös och borde dö. Men jag gör ett försök till och försöker skapa något som jag i alla fall kan vara stolt över.
Så hur som helst, välkommen till min blogg. Den är jätteviktig för mig, och jag hoppas att du tar dig tid att läsa den.