Välkommen, välkommen hit.

Vi är ju så många som börjar vår bloggkarriär med att be om ursäkt eller med att säga att vi egentligen tycker att det är löjligt med bloggar. Jag har gjort båda alternativen förut men nu tänkte jag vara lite ärligare.

Jag älskar bloggar.
Jag är rädd att ingen vill läsa min blogg och därför vore det väldigt lätt att skydda mig genom att säga att det inte betyder någonting alls. Men det gör det.

Jag är 21 och mina författardrömmar har inte ens kommit till halvfärdig-roman-i-byrålådan-stadiet. (Ett uttryck som jag antar stammar från skrivmaskinens dagar men i alla fall). Datorn är full av filer med små tankar och kapitel men de blir aldrig mer än några sidor och sen kommer jag på hur fruktansvärt dåliga de är.

I början på mina tonår drömde jag om att bli en äckligt ung författare, att bli omskriven som underbarn och älskas av alla. Jag brukade finkamma tidningarna och hittade jag en bok skriven av någon i min ålder eller yngre var det som om värden rasade och vad jag än skrev för tillfället verkade värdelöst och hamnade direkt i papperskorgen.
Samma sorts allt-eller-inget mentalitet har jag när det gäller bloggar; får jag inte tusen läsare inom en vecka är jag värdelös och borde dö. Men jag gör ett försök till och försöker skapa något som jag i alla fall kan vara stolt över.
Så hur som helst, välkommen till min blogg. Den är jätteviktig för mig, och jag hoppas att du tar dig tid att läsa den.