Så mycket gnäll

Inte konstigt att jag inte har några läsare. Jag gnäller ju bara.

Det är så surrealistiskt, som om jag ser mig själv utifrån och inte fattar ett skit. Det här är inte jag!
Jag är 21, glad med många vänner och smart och söt och aktiv. Det är jag, inte denna person som nästan börjar gråta i klassrummet för att hon inbillar sig att ingen gillar henne. Jag är 21 och går Juridikprogrammet på universitetet, inte fjorton.
Jag stannade hemma från lektionen för att plugga men slutade ihoprullad i soffan. Tog mig samman och gick till bibblan, gick och tränade. Kom hem och grät igen, var taskig mot min pojkvän i telefonen och grät lite mer. Kollar psykologer på nätet men hur skulle jag ha råd med det?
Många vänner men ingen att prata med, antingen mår de mycket sämre än mig med diagnoser och skit och jag känner mig dum, eller så mår de helt underbart och jag känner mig dum.

Det här var okej när jag var tonåring med svartvita kläder och randiga armar, inte okej nu.
Allt jag tänker är jagvillblismaljagvillblismal och jag vet att det inte är det riktiga skälet men vad faaan.

Cupcake

Jag är också helt fantastisk ska jag säga med. Idag bakade jag jättefina cupcakes (bild kommer) till sagda moster och jag uppförde mig helt normalt. Dvs jag slickade skålen, knaprade några bitar choklad och åt en cupcake. Jag blev INTE helt hysterisk och lät bli att smaka och jag blev INTE helt galen och åt upp hela satsen. Utan jag bara bakade så smått och sen gick jag och tränade. Perfekt liksom.

Snurre Sprätt

Jag har så mycket att det bara snurrar och jag är oförmögen att göra något alls. I morgon har jag skola åtta till tolv, ska få nån slags gratis personlig träning på mitt gym vid tre, sen hem till min moster som fyller 50 och sen ut med vänner på kvällen. Vore en perfekt dag om det inte var så att jag har ett projektarbete, ett individuellt arbete och tusen miljoner sidor att läsa.
Jag önskar att jag levde i Sims ibland, att man bara kan trycka paus och så är det med det.

Bläurg

Mensvärk har jag. Får hela tiden bilden av ett stort skrubbsår som någon kör naglarna i. Det hjälper inte så mycket.

Har i alla fall gjort slag i saken och beställt en m-kopp. Bästa någonsin och hejdå tamponger och bindor för resten av mitt liv!

Konsumera

Jag står i mataffären i timmar och tittar efter den där enda saken att köpa, den som kommer att ge mig lugn i själen och en vacker kropp. Jag vill köpa det äta det och sen vara som alla andra. Nötter torkad frukt olivolja? Sojamjölk bananer tahini?
Mitt ibland alla trängande fnysande leende trötta människor blir ögonen blanka och jag vill skrika. Snälla var är du? Jag vill inte tänka och känna efter och jobba med mig själv mer. Jag vill bara köpa konsumera tillfriskna.

Lugn och fin

Igår var jag på middag i sickla. Mycket fint och mina vänner är så seriösa, vi gjorde canneloni och brownies. Sen skulle vi gå ut men vi blev fulla hemma och pratade tills jag somnade i en säng och mina vänner sa åt mig att gå hem och sova på riktigt.
Idag har jag pluggat och sagt upp mina planer för kvällen, för då jag ska jag bara vara hemma och umgås med mig själv. Behöver det och det är så skönt att inte längre vara tonårsängslig och vara ute varje fredag och lördag bara för att det "ska" vara så. Nu är jag ute om jag vill och hemma om jag vill.
I morgon ska jag träna två pass och äta middag på Sehymus Vegetariska i Hornstull med en människa som gör mig lycklig varje gång vi ses. Blir nog bra det här.

Mellanstadiemelankoli

Som barn var jag livrädd när någon av klasskamraterna gjorde uppror mot läraren. Inte på grund av det kollektiva straff vi eventuellt skulle få och sen klaga på, utan av rädsla för att lärarens makt skulle försvinna. Förstod de inte det, barnen som skrek och svor och bara vägrade att lyda? Förstod de inte att lärarens respektingivande makt bara var en illusion? När som helst kunde det hända att hotelserna, "Gör du inte som jag säger så..", ställs på sin spets. Och då skulle det synas så oändligt tydligt att det bara var ord läraren kunde komma med. Hon eller han kan skrika att barnet ska sitta ner och vara tyst, annars blir det utkastat. Men vad händer när barnet inte är tyst och också vägrar lämna rummet? Inte kan läraren handgripligen kasta ut barnet.
Och så hamnar man där, i ett ögonblick av låsta möjligheter. Kugghjulen har stannat och skaver mot varandra. Barnen är tysta och se, läraren har inga kläder.

Jag var livrädd för sådana ögonblick för jag hade sett vad som fanns innanför. Så jag gjorde vad jag kunde för att hålla balansen, jag överreagerade och vågade inte göra det minsta lilla fel. I mellanstadiet var jag en sådan som inte syntes, som smälte in i väggarna. Lärarna såg mig inte heller, jag tror aldrig att de förstod att jag ägnade hela min tillvaro åt att rädda deras ansikten.

GRAHHHEUUEHH

JURIDIKFRUSTRATION.

Peppning

Jag skolkar från studiebesöket på tingsrätten.

En kort tanke igårkväll: nej jag går inte. Sen blev det så.
Gjorde det tusen ggr i gymnasiet, jag blir lite trött på mig själv. Men nu blev det så och idag var inte obligatorisk i alla fall.

Jag har en tendens att ge upp så fort saker inte går som jag vill och det jobbar jag med nu. Som nu är det tusen aktiviteter i skolan och jag vill vara med men så känner jag ingen i klassen tycker om mig och så vill jag ge upp. Ja ni hör ju själv, jag beter mig som om jag går på högstadiet. Jag är 21 och går på universitetet, inte ska jag behöva bekräftelse. Jag ska vara stark nog att kunna vara med utan att få en uttrycklig inbjudan. Och jag jobbar med det.
Men det är svårt. Jag är livrädd att de andra ska prata bakom ryggen på mig, säga hur jag suger och bla bla bla. Och jag vet att det inte är konstigt eftersom jag hade mångaår av just det i grundskolan men jag måste komma över det.

Det är inte okej att gömma sig bakom gamla fakta, saker är som de är och jag är den jag är. Vill jag bli någonting annat än den jag är får jag bortse från de som varit och jobba på.

Killing me softly

De senaste dagarna har jag:

• Ramlat och slagit i rumpan så hårt att det gör ont att sitta
• Bitit mig i tungan på snedden så att tänderna möttes inne i tungan och blodet sprutade
• Krossat ett av mina favoritglas från ROOM
• Skurit upp fingret på glaskrosset ifrån ett av mina favoritglas från ROOM
• Krossat en flaska olivolja
  
• Skurit upp foten på glaskrosset från en flaska olivolja
• Fått olivolja på fötterna och kladdat ner hela lägenheten

Allt detta nykter. Det är lite status visst är det?
Säg att det är det?
Jag behöver något att tänka på när jag sakta slår ihjäl mig själv.

Rosor och taggar

Och såklart, direkt efter min överpeppiga inlägg nedan så sjönk jag ner i grådask och skvalpade runt där tills ungefär nu.

Alla hjärtans dag skiter jag i men jag vill ha min älskling här. Fick en enormt vacker bukett rosor ifrån honom i morse. Önskar att han var här eller att han i alla fall hade internet så jag kunde prata med honom på skype. Ringa till Australien är dyyyyrt.

Att bli frisk på egen hand.

Ibland glömmer jag men jag har kommit väldigt långt och jag har gjort det helt själv. Såklart att det hade varit lättare om jag hade någon professionell att lita på och luta mig mot men det går ändå.

Jag lärde mig att lita på mig själv, jag insåg att ingen annan behöver säga saker till mig för att de ska vara sanna. En stor del av min sjukdom har varit en strävan efter att någon ska övertyga mig om att jag duger. Det har aldrig räckt med mig själv, jag har längtat efter att andra ska berätta för mig att jag räcker till. Jag har velat ha fler vänner än alla andra, bättre betyg, snyggare stil, sötare ansikte, finare kropp, bättre pojkvän, roligare karriär, och jag har gjort vad jag kunnat för att klara av det. Till stor del har det fungerat. Jag har alltid haft bland de bästa betygen, 2.0 på högskoleprovet, jag har alltid haft många vänner även om jag inte insett det, får ofta komplimanger för min stil och mitt utseende. Min kropp har aldrig varit mera än medelokej och det är den stackaren jag tagit ut allt på, jag har skyllt alla mina misslyckanden på min strävan efter att gå ner i vikt. Självklart kan ingen kille älska mig när jag är tjock och ful och vilken klädstil ser snygg ut på ett fetto?
Men även att svälta och vara helt insnöad på en enda sak har varit mitt "slipp ut ur fängelset - kort" när det gäller alla andra krav. Såklart att mina betyg inte behöver vara på topp när jag inte äter, såklart att jag drar mig undan vänner då.

Nu finns inga murar kvar, jag äter och därför kommer alla andra krav tillbaka. Men den här gången ska jag jobba med dem, se vad som är bra med dem och vad som ska förändras. Att jag är rädd att inte få vänner och att bli en tyst mus fungerar som en sporre för mig att ta kontakt med folk och att prata på lektionerna på universitetet. Däremot måste jag kunna se att folk faktiskt gillar mig och inse när jag gör nånting bra. Och förlåta mig själv när jag inte gör det.

Jag behöver inte att andra talar om för mig att jag duger. Jag kan säga det till mig själv och det räknas. Jag är smart, snygg, rolig och en bra vän. Jag är en förebild.

Jag och mina listor

De senaste fem åren har jag fyllt bok efter bok av listor. Listor på hur mycket jag ätit, min vikt, vad jag behöver dra in på, mina mått, bra och dåliga saker jag gjort. Listor på mål och belöningar, listor på alla saker jag misslyckats med.
Nu har jag en ny lista, längst bak i en dagbok jag inte längre använder. Alla dagar har tio kolumner, Ingen hets är den första och sen kommer Regelbundna måltider, Bra dag, Bra kväll, Ej för mycket mat, Ej för lite, Rört på mig, Ångestfri, Ej småätit och slutligen ett fält för kommentarer. Varje dag kryssar jag i de jag klarat, gör ett streck i de jag klarat halvt och lämnar de andra tomma. Just nu får nästan alla kryss varje dag och det gör mig lycklig. För mig funkar listan jättebra för den bryter ner det svåra i små delar. Att tänka "Nej ingen hets ingen hets" gör mig stressad, nu kan jag fokusera på att inte småäta framför kylskåpet, att röra på mig och att äta regelbundet, och jag får nån slags belöning för det. För belöning är det att se kryssen i boken.
Sen gör det också sambanden klara, dagar utan att jag rört mig ger min ångest och oregelbundna måltider ger hets.
Ett litet tips bara.

Småfolk

Jag studerade på biblioteket idag. Mitt emot mig satt en man i fyrtioårsåldern. Han läste en bok kallad "läsa tankar" med undertiteln "genomskåda lögner! lär dig flirta!".
-Barn, barn barn, mumlar han när han bläddrar. Sen vänder han upp och ner på boken ett antal gånger.
- AHA! Nu fick jag dig!, mumlade han lite högre.
Sen tittar han upp och ser min lagbok som ligger på bordet mitt i mellan oss.
- Nej fy faaan, kved han och tittade på mig.
- Sån skit mitt på blanka eftermiddagen?!

Jag nickade lite, visste inte helt hur jag skulle svara. Han blängde lite mer och reste på sig, haltade runt en hylla och var borta.

När jag gick ut från biblioteket mötte jag en liten tant som ropade "nej men gå inte så sakta igenom dörren, hallå hallå", vilket kanske inte skulle ha varit så konstigt om det inte var så att vi gick på en öppen gata och det bara fanns jag där.
Folk är lite fina ibland.

Anti Detox

I helgen var jag hos släkt i Oslo, vi hade försenad julafton och lite saker. Helgerna i Oslo följer alltid samma trygga mönster. Jag och mamma åker över på fredag kväll, vi är alltid på flygplatsen alldeles för tidigt eftersom min mamma är sådär försiktig som mammor ska. En kort flygresa som känns helt utan mening eftersom man inte ens får en kopp äckligt kaffe, sen en tågresa från Gardemoen genom natten. Jag försöker plugga och mamma avbryter var femte minut genom att säga saker som "Åh den blåa färgen är exakt samma som den på mitt överkast". Sen en taxi som aldrig förstår vart vi vill, antagligen för att vi envisas med att prata fejknorska.
Äntligen framme blir det kramar och kaffe och sömn ganska fort.

På lördagen vaknar jag vid nio och känner mig dålig för att min morbror varit uppe sen sju. Vi äter frukost i timmar och läser norska tidningar som jag inte helt förstår. Kaffe och min yngre kusin är fortfarande blyg inför mig och gömmer sig bakom sin mamma.
Sen blir det promenad igenom vinterOslo (det är alltid vinter) för att handla middag. Vi går alltid och min morbror vill alltid till en speciell grönsaksaffär i en del av staden, till en kryddaffär i en annan och så vidare, så det tar hela dagen. När jag var mindre stannade jag och min äldre kusin hemma och spelade TVspel hela dagen, åt tusen kilo choklad som jag och mamma köpt på taxfree på vägen dit. Men nu är jag med och det är roligt, dels att röra på sig och dels att prata. Min morbror och hans fru har alltid behandlat mig som en vuxen, givit mig råd och tagit mig på allvar.
På kvällen lagar min morbor middag i timmar, han börjar vid fyra och vi äter väl vid åtta. När maten väl är klar har jag stoppat i mig vindruvor och vin och har glömt hur hungrig jag är. Sen pratar vi väl ännu mer, tittar på filmer och gör inget speciellt. På söndagen går vi promenader och äter hemlagad pizza (varje år, utom när jag ljuger och vill ha sallad bla bla. Men i år åt jag pizza.). Och sen åker jag och mamma hem och av någon anledning har vi alltid allvarliga samtal om viktiga saker på planet hem, sådana det annars är svårt att få fram utan att det känns stelt.

I helgen har jag levt på bröd, mejeriprodukter, choklad, vin och kaffe. Alltså i princip allt det man ska undvika på en detox, haha. Och jag mår så fruktansvärt illa, det känns verkligen att maten inte är bra för kroppen. För första gången handlar det alltså inte om kalorier eller vikt utan bara om att kroppen inte mår bra, intressant. Jag längtar hem tillbaka till min underbara mat hemma.

Nu så ja

Min blogg är så splittrad känner jag, den far hit och dit och upp i taket. Men det är väl så jag är just nu. Jag hittar på en plan för hur jag ska leva och ger den fem minuter, funkar den inte till 100% så ger jag upp och går och gömmer mig under sängen.

Hur som helst ska jag i februari jobba på att må bra och få balans. Jag ska träna minst tre ggr i veckan men inte må dåligt de dagar jag inte hinner eller orkar. Sen ska jag äta hälsosam mat men ine försöka kontrollera mängden, jag äter när jag är hungrig och det är okej. Självklart inga vågar eller annan skit. Nu ska jag hålla det i en måndag och jag MÅSTE, går det dåligt så får jag inte ge upp efter en minut. Sen ska jag begränsa tvtittandet också, tre timmar i veckan max. Det kommer att bli skitsvårt men ändå.. Jag mår bättre om jag gör mer kreativa saker.

Nu blir jag dum igen

Du är vad du äter med Sanna Bråding - Nejmen varför sitter jag och tittar på detta?
Blir så triggad, morotsjuice vill jag också äta till lunch. Och inget annat.
De senaste dagarna har jag suttit och tittat på tusen dieter, funderat på fruktfasta, vattenfasta, raw food och tusen andra grejor. Motivationen är någon annanstans varför händer detta?

UPDATE: Du är vad du äter sög tycker jag. Okej jag fattar att Sanna hade massor av andra problem än ätstörningen men de behandlade det inte ens. Anna Skipper bara dillade om att undvika socker. Jaja..

Mailar med min vän som är i Berlin och mår dåligt. Mail på mail skriver jag och ger råd, sen frågar hon hur jag mår. Jag svarar och är ärlig och sen dess har jag inte hört ett skit. Jomen tack.

Bokdrömmar

http://www.debutantbloggen.se/
Jag läser och det pirrar inuti mig, som att läsa skildringar av kärlek när jag var oskuld och okysst. Att sitta där med sin bok i handen, sin själ. En bit av mig och ändå inte, en del som kan komma att bli delar av andra människor. Såsom många bra böcker är delar av mig. Ett Ufo Gör Entre lärde mig andas, På Stranden ger mig fortfarande rysningar och tårar i ögonen trots att jag läst mormors gamla exemplar säkert hundra gånger. Prep lärde mig att jag inte var så ensam om alla mina funderingar om kärlek och the Accidental fick upp mina ögon för hur vackert språket kan förvandlas. Jag vill vara där, jag vill stå i raden av de jag beundrat och säga jag är en av er.

KOM IGEN NU FÖR FASIKEN TJEJER

Okej tjejer och i viss mån killar har blivit kvävda med mediabilder av sjukt smala tjejer, så nu ska vi ändra på detta! Nu visar vi lite bilder på tjejer som inte är så sjukt smala, typ Kate Winslet eller Lilly Allen och säger jeii kolla här, nu har vi botat dåligt självförtroende. Tänk vad lätt det gick.

Känns det igen? Verkar vara så alldeles för många resonerar.

DET ÄR INTE DET SOM DET HANDLAR OM! Visa mig bilder på tjejer som är smarta och gör nånting istället, skriv långa texter om Hanna Fridén, Birgitta Ohlsson, Kristina Lugn, Amanda Svensson eller vem fan ni nu tycker är bra. Lägger ni upp en bild på Kate Winslet så skriv om hur bra hon är på att spela olika roller, inte om att hon är snygg trots att hon drar jättestorleken 38 eller vad hon kan tänkas ha.

Tjejer vi fördummar oss själva och jag tänker inte vara med.

Svensk medicin förgiftar indisk flod

Läs här.
Alltså fy faaan. Det värsta är att det som konsument inte finns en chans att välja att inte köpa dessa produkter för det finns ingen märkning. Och som det rör sig om mediciner kan det ju vara svårt att byta ut ändå.
Jag vill skriva värsta harangen om detta men känns nästan onödigt, sanningen står för sig själv?

Glad mjölk

Lycka: att mjölkpaketets bäst-före datum inte bara är just ett datum utan också ett klockslag. Klockan 16:11 blir min mjölk äcklig, innan dess är den så glad så.

Det här med ambition

Jag läser Hanna Fridéns blogg och funderar. Hon är ett år äldre än mig och har åstakommit så himla mycket. Nu vill jag inte arbeta med det hon gör men det får mig ändå att tänka till. Man måste vara ambitiös, man måste sätta upp mål och trycka på tills man är där. Kanske starta ett företag paralellt med heltidsstudierna och extrajobben?

Nu försöker man ju lära oss tjejer att vi inte behöver vara så duktiga, att det är okej att slappna av och bara vara. Och visst det är ju bra men samtidigt tror jag vi behöver lära oss att det är okej att vara i farten och göra tusen saker, det är då man kommer någon vart. Såg en artikel i metro i veckan om en kille som gjort ett experiment och bara sovit fyra timmar per natt i en månad för att få mer till att göra saker. Okej inte alls hälsosamt men i artikeln var han hyllad och bra, men jag kunde bara tänka på hur annorlunda artikeln hade sett ut om det varit en kvinna. Hon hade målats upp som ett offer för duktighetssyndromet och bla bla bla. Tjejer behöver inte lära sig att ta det lugnt utan hur man kan hantera ambitionen så att man inte mår dåligt.

Simma

Det är onekligen så att 90% av mina inlägg skrivs när jag borde plugga. Anyhow..

Jag borde plugga.

Tidigare idag övergav jag också mitt skrivbord och tog mig till gymmet för att simma litet. ENORMT.
Jag har varit i vattnet två gånger de senaste två åren och båda gångerna mådde jag extremt dåligt. Nu kändes det ingenting, jag hoppade i min bikini och gled ner i vattnet och så var det inget mer med det. Bassängen vid mitt gym är fantastisk, det är tyst, lågt i tak och levande ljus. Som att glida fram i en saga. Jag simmade så fint och värdigt ett tag men sen tröttnade jag och började leka lekar med mig själv. Typ ha benen i skräddarställning och se hur långt jag kan komma med bara armar. (en och en halv längd). Det är så mycket roligare att leka än att simma vanligt, sådeså.

Snart ska jag till den underbara med snordyra Hermans Lilla Gröna och äta vegetarisk buffé med gamla skolvänner.

Blondinbella försvinn

ÄCKLIGT ÄR DET!
Jag vill INTE ha Blondinbella eller Dennis M på juristlinjen. Anorexiapojken hamnar väl i gbg eller vart han nu bor så det går väl men varför varför ska jag dras med Blondinbella i klassen under mig? Hon kommer säkert att vara en sådan där som är aktiv hela jävla tiden och ska vara med på allt. Äckligt. Jag känner mig smutsig liksom.

Coal to Diamonds

Jag försöker plugga men blir distraherad av att lyssna på the Gossip och Empire of the Sun. Ni har väl alla hört men har ni inte så ska ni:
The Gossip - Coal to Diamonds

Empire of the Sun - Walking on a Dream

Jag vet inte hur man lägger in videos sådär fint i bloggen..

Suck på mig.

Varför alltid denna dagen efter-ångest? Jag gjorde inget pinsamt vad jag vet, jag drack sådär fem glas vin och full ja men inte jobbigt vad jag vet. Men nu sitter jag här och tänker att jag tog nog för mig för mycket och skämde ut mig ändå.

stockholm freeze

http://se.youtube.com/watch?v=cpEokuOxRX8

allt.

Både idag och igår har maten gått lite sämre. Inte dåligt alls men ångesten har funnits där. Jag vet ju så väl varför, båda dessa dagar har frukosten blivit för sen och lunchen en morot jag slängt i mig på väg till tunnelbanan. Visst är ett aktivt liv ett bra sätt att sluta tänka på ätstörningen men så här får det inte bli. Äter jag inte regelbundet så blir jag förvirrad och vet inte hur jag ska bete mig, hur mycket jag ska äta och skit.
Igår var i alla fall jättekul och jag är så glad att jag gick. Ikväll ska jag på cocktailparty med samma gäng och det lär bli sjukt kul det med.

Idag var jag på Stockholm Freeze på Centralen, kul det med. Alltså en massa människor som i fem minuter stod helt stilla som dockor och gjorde alla andra förvirrade. Låter skumt men väldigt roligt och roliga reaktioner ifrån förbipasserande med. De filmade så om den läggs upp ska jag länka så i kanske förstår lite bättre.
Ah hursomhelst känns saker just nu nere fast det inte borde vara så, allt går ju fintfint. Å andra sidan är det väl ofta då som monstret sträcker upp huvudet och säger men vad tjock du är, gå och dränk dig.

JAG ÄR BRA DÄRFÖR ATT:

• Jag har börjat en väldigt krävande utbildning och jag fattar och hänger med
• Jag blir vän med människor där och skapar bra kontakter
• Jag klarar allt med att leva själv och kan ta det ansvar jag behöver
• Min pojkvän är på andra sidan jorden men jag överlever och vi klarar det
• Jag kämpar mot en svår sjukdom och börjar faktiskt klå den. Jag tänker inte på vikt varje sekund, jag har en våg hemma men har inte vägt mig på två veckor. Hetsningen försvinner den också.
  

I surrender

Jag ger upp. Det skulle inte bli någon blogg om ätstörning, jag skulle släppa den identiteten. Men det är för tidigt.
Jag är på väg att tillfriskna ifrån en ätstörning som har växlat mellan längre perioder av minimalt med mat för att sedan vara mer "normala" bantningsmängder varvat med hetsätningarna. Och just dessa hetsätningar ät så svåra att bli av med. Det är därför jag tror att jag behöver skriva om det här, för att analysera och påminna mig själv om att saker faktiskt går bra. Inte fantastiskt men bättre.

Just nu borde jag vara på insparkspub på juridikens hus men jag sitter här. Det började med att jag fick ångest under lektionen i morse, kände mig helt ensam och värdelös. "Du suger", började det skrika i huvudet, "alla andra är mer vänner med varandra än med dig, de tycker att du är värdelös. " Och så blev jag ledsen och gick hem och gömde mig. Känslan av värdelöshet blev ännu större när jag inte gick till insparken och så blev det ett paket knäckebröd med bregott mellan. Liksom inte ens gott. Men jag ville gå ut och köpa mer saker, gick ut genom porten och stannade sen och gick hem igen, för jag behövde det ju inte.
Jag är stolt över det för beslutet grundade sig inte i ångets över att jag blir tjock utan i att jag inte vill göda ett stört beteende.

Så positivt:
- Första hetsen på en och en halv vecka
- Ingen kompensation typ kräk
- Jag kan förlåta mig själv nu
- I morgon ska jag äta bra frukost, gå och träna och sen till skolan vid ett

För att undvika nya hetsar:
- Bryt det negativa mönstret innan det går så långt som till hetstankar; ta en promenad, träffa en vän. Vad som helst utom ensam hemma i lägenheten. Måste jag vara själv och plugga gör det i ett bibliotek.
- Ha inte smör, tahini, knäckebröd och hemma utöver de saker jag redan undviker: bröd, all sorts godis, läsk, kakor, chips etc, inga såser, nötter, muesli, och massor av andra saker. I sinom tid ska jag kunna ha vissa av de sakerna hemma men nu måste jag bara få lugn i mig själv.

Woho

Jag sitter med mina lagtexter, herregud jag fattar allting. Inte alls så svårt jag trodde. Idag har jag hållit mig mellan mina lägenhetsväggar, en kompis sov här och drog vid tolv. Sen dess har det varit skola skola skola skola. Men pepp som en kotte.

Juridik

Jag har spenderat två dagar med att bli indoktrinerad i juridikens värld. Lite hjärntvättad nästan.

Jag flög av lycka och kraschade när jag kom hem men det känns helt fantastiskt. Äntligen äntligen har jag hittat var jag hör hemma. Det är en enorm känsla som låter töntig när den förklaras men då är jag väl en tönt. Vi ska förändra världen och det enorma är att här lär man sig verktygen som faktiskt gör det möjligt.

Stora flickan

inköpslista:

Hårspray
Deo
Köksrengöringsspray
Dusch Lotion
Toapapper

Alltså hur kul är jag? Det är dagar då att ha egen lägenhet inte känns sådär fruktansvärt glamoröst


För övrigt blev det E.E Cummings, Låt den rätte komma in (har läst den tusen ggr men vill ha ett eget ex.) och jättefina skrivböcker för skolan med serietidningstryck. Glömmer bort hur billigt det är med adlibris.

I turned around and there you were

Att se Brolle Jr i reklamen för Buddy Holly gör nästan lika ont som förra året när han sjöng Fashion i MQ-reklamen. Som ett enormt aprilskämt har världen bestämt sig för att Brolle, det är en riktigt kille det. Sjunger bra gör han, och han verkar så äkta.
BLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Lekte tant under julhelgen och löste korsord som jag skickade in och vips vann jag 200 kr på adlibris. Sitter och funderar på hur de bäst ska spenderas, ingen kurslitteratur i alla fall.

Pappa

I år var det 75 år sedan min pappa föddes.

Ganska gammalt va? Med tanke på att jag är 21. Han var 53 när jag föddes och jag var 10 när han dog. Jag vaknade på ett hotellrum i London av att min mamma skrek och pappa låg som att han sov. Jag sprang in på toaletten och försökte kräkas upp det hemska men inget kom. Sen minns jag inte så hemskt mycket mera.

Det värsta är att jag inte saknar honom. Jag gjorde det då såklart men nu tänker jag att det är bättre att han är död. Jag hoppas att det inte finns någon himmel där han sitter och hör mig säga så. jag hoppas att han inte läser vad jag skriver och gråter för att hans dotter inte vill att han ska leva.
Men jag grät också pappa när du fick mamma att gråta, när du ställde dig upp på flygplanet och skrek så att de fick släpa av dig. När du blev arg och konstig i ögonen och när mamma viskade säg ingenting till någon. När ölen byttes mot whisky. Du slog mig aldrig du hotade mig aldríg men du förstörde min mamma och du lärde mig att vara rädd.
Grattis på 75 årsdagen pappa.

önskan

Känslan av att vilja göra det där enda,
skriva den där texten
den där romanen

som ska visa allt man är och få alla att förstå och förundras. Det ska skrikas från DN's förstasida och sjungas överallt och jag ska äntligen kunna slappna av och luta mig tillbaka. Barndomen och tonåren ska vara utrensade och hela jag ska vara lugn som efter en häftig gråtattack.

FSSST

Trots snuva och huvudvärk (min hypokondriska sida tippar på influensa alternativt hjärnhinneinflammation) så har jag varit så äckligt bra idag. Vaknade vid sju, mailade lite folk innan jag åkte och jobbade på dagis halv nio. Sexton tre till femåringar på mig och en till, det blev en del. Men jag har haft koll på dem och ganska kul så det gick bra. Hade en halvtimmes rast då jag läste i en av mina juridikböcker och försökte lära mig allt värt att veta om brottsbalken. Efter jobbet tog jag en promenad och gick förbi bibleoteket. Kom hem vid halv sex, nu ska jag äta och skriva anteckningar på juridiken innan jag åker och träffar en kompis vid åtta. Slag i slag och roligt alltihopa.

Bitter

Det är så konstigt att vara på krogen utan att varken vilja strula med valfri intressant man eller ha en pojkvän av något slag inom räckhåll. Jag är en jäkla nunna. Nästan alla mina vänner är i förhållanden vilket såklart är praktiskt i den mån att man slipper bli övergiven när de hittar ett ragg, alternativt bli medsläpad på "efterfest" där man kan spendera natten med att lyssna på andras smackande.
Men lika irriterande är det när alla upptagna vänner låser in sig och gosar. Liksom, att gå ut på lördagen är ingen problem men ingen vill äta brunch på söndagen. Och varför skulle de vilja det? Jag är nog trevlig men jag kan varken erbjuda sex eller en känsla av åtråvärdhet.

Jag märkte verkligen skillnaden nu när en av mina bästa vänner var på besök från Berlin dit hon flyttat. Nydumpad var hon bitter och sällskapssjuk och hur hemskt det än låter måste jag säga att det var underbart. Haha tur att ingen jag känner läser här, vad för sorts vän är jag egentligen?

Etik och Juridik

Idag hade jag blinddejt utanför Åhlens för att köpa en del av min kurslitteratur. 527 kr försvann och istället fick jag en påse med roliga böcker så som "Etiken i Juridiken". Livet är rock'n'roll ibland va?

Annars har jag verkligen ingen bra dag, tänker väldigt mycket på i morgon. Den 7januari fyller jag 21 och ett halvt år, men det är också min pappas födelsedag. Eller hade varit om han levat villsäga. Jag och mamma ska ut till graven och det kommer att bli obekvämt och jobbigt av väldigt många anledningar.

GAAAH

Här är man duktig och skaffar BankId så att jag kan söka csn på nätet, och så glömmer jag bort koden.

Jag blir så extremt trött.

Ikväll skulle det ha blivit Sunkit med folk men penganivån liksom peppen är obehagligt låg så jag rekryterade en annan vän att se på film med istället. Kanske kan övertala henne att se Bergmans Törst eller Persona, fick massor av hans filmer till jul.

BejbiBejbi

Min ipod, mera känd som bejbi II, ligger och drar små flämtande andetag. Den har alltid varit litet rebellisk av sig och nu vägrar den kännas vid iTunes, som i sin vägrar att öppnas på min dator. Så nu ligger bejbi där inkopplad till datorn och iTunes är sur och svarar inte. Jag vet att bejbi har något för sig för det kommer ljud ifrån den, litet som om en liten hamster har klämt in sig i den och nu bygger ett bo bland sladdar och elektroder.

Kom ut lilla hamster och ge mig min bejbi tillbaka!

Försenade Julklappar med mera

Kommentarer! Jag skuttar lite halvt lobotomerat på min stol av glädje. Två dessutom.

Anonym; kul att det inte bara är jag som har haft den upplevelsen. På ett sätt ger det ju hopp, kanske kommer vi båda att gå tillbaka till något sorts mellanting och gilla pasta med mera som folk gör mest. Hoppas verkligen det..

Idag väcktes jag av telefonsamtal från andra sidan jorden och en glad röst som ropade "We're having a barbie on the beach!". Jomen kul för dig då. Fast sen blev det kul för mig också för posten hade äntligen känt för att leverera min julklapp från sagda australiensare. Trodde inte de ens delade ut post idag för det är ju trettondagsafton och tjofaderittan. Tack snälla älskade sötposten jag ska aldrig förtala er igen.

Annars har jag vandrat till Västermalmsgallerian och tittat på saker jag inte kan köpa för jag har konsumtionsfri januari. Mitt nyårslöfte eller vad jag ska kalla det, jag får alltså bara köpa nödvändiga saker som mat och toapapper och ett eller annat glas vin. Hittills går det bra, för att inte tala om all beundran jag får av folk (jag behöver ju inte direkt tala om att det är till 90% för att jag är pank och har 5 år av studiebidrag framför mig).

Brideshead Revisited

Middag hos mamma med serien de jour; Brideshead Revisited. Så äckligt bra att jag blir alldeles trött. Miniserien från 1981 alltså, filmen har jag inte sett ännu. Först serien, sen boken sen filmen kanske. Det blir litet jobbigt när nya skådespelare ska göra vad andra gjort så bra, kan någon annan än Anthony Andrews verkligen spela Sebastian Flyte? Eller någon annan än Jeremy Irons spela Charles Ryder för den delen.

Hur som, nu ska jag sova. Hepp.

Would you like some cheese with that whine?

Jag har så fruktansvärt tråkigt. Ikväll ska jag till mamma på middag, tills dess sitter jag väl hemma dårå. Det mest störiga är att jag har tusen personer att träffa i morgon men ingen idag. Dålig planering av mig eller Gud här.

Det värsta är att pojkvännen är i Australien och där förblir han till juli. TJOHO.
Men man får väl skylla sig själv när man far down under och blir kär i en Australiensare så egentligen kan jag inte klaga. Senast vi sågs var 15 december då jag åkte hem från Melbourne efter att ha jobbat där hela hösten (eller våren var det ju där).
Den 14 mars firar vi två år tillsammans och vi kände båda att det här tänker vi inte ge upp trots avstånd och skit, så förhoppningsvis flyttar min älskling hit i juli och stannar några år. Vilket jag såklart är överlycklig över men nu känns det vidrigt tomt.
Förstår ni att jag inte kommer att hångla eller ha sex på ett halvår, sex månader, 26 veckor, 182 dagar, 4386 timmar ?!?!

Bajs.

Hej Tomtegubbar

Att helt nykter åka tunnelbanan genom Stockholm vid ett en lördagskväll får en att börja fundera på nykterhetslöften.
Och att sitta och titta på diverse videor jag spelade in med min kamera på nyår spär bara på de tankarna. Jag har min charm men den finns inte när jag står och förklarar hur mycket jag älskar Sverige, världen och alla jag känner för att sen svepa min gin fizz och somna på golvet.

I övrigt lyssnar jag på MGMT och skäms knappt alls. Det går utför.

Bara ett till...

Nu är jag där igen, skapar tusen inlägg första dagen. Hoppas bara att jag lyckas upprätthålla nån sorts entusiasm efter smekmånadsfasen.
Hur som helst; jag sitter på en stol från Mio jag köpte igår och har min laptop på ett skrivbord från samma affär som jag precis skruvat ihop, och jag utför någon sorts sittande dans till ABBA-låtarna som kommer ut ifrån högtalarna. Det är lite krångligt faktiskt, jag har ingen hel koll på om jag borde skämmas eller inte? Är det så töntigt att det är coolt eller har det passerat det stadiet och blivit töntigt igen?
Hur som helst, inget gör mig mer pepp än Honey Honey och Damien Rice och Anthony Hegarty kan slänga sig i en brunn för det finns inget sorgsnare än Chiquitita.

Kanske borde man ta sig en apelsin?

Om mig

Det finns så mycket att göra när man fixar en blogg.
Bestämma färger på allt och inget, säga ja eller nej på massa inställningar jag inte förstår alls. Sen finns den svåraste delen:
"Om Mig"

Hur kan jag presentera mig själv på tre rader och ge er någon sorts rättvis bild av vem jag är? Jag vill undvika att låta som en arbetsökande eller en kontaktannons och att gömma sig bakom ett citat känns både pretentiöst och banalt. Jag tänkte och tänkte och sen raderade jag hela rutan för det blir bara löjligt, vad kan jag skriva som ska gälla som någon sorts allmängiltig bild av mig. Det blir nästan som en disclaimer där i vänstra hörnet; "här skriver jag en blogg med mina innersta tankar men innan ni läser kan det vara bra att veta ålder, kön, socioekonomisk grupp och intressen så att ni kan stoppa mig i rätt box och inte behöver reflektera mer."

Inte så att jag behöver vara hemlig, men i vänstra hörnet ska det minsann inte stå.

Appropå det här med att presentera sig själv och känna sig själv så lyssnade jag på Jonas Gardells prat i p3's Vinter. Jag beundrar Jonas enormt mycket, även om jag har lite svårt för hans överdrivna dramatiska tonfall ibland. Hur som helst sa han detta:

"Om man söker sig själv, innebär det då att man aldrig träffat sig själv? Egentligen tror jag, att alla faktiskt har träffat sig själva men man tyckte kanske att man själv inte verkade tillräckligt rolig eller intressant så man bestämde sig för att inte fördjupa kontakten."

Välkommen, välkommen hit.

Vi är ju så många som börjar vår bloggkarriär med att be om ursäkt eller med att säga att vi egentligen tycker att det är löjligt med bloggar. Jag har gjort båda alternativen förut men nu tänkte jag vara lite ärligare.

Jag älskar bloggar.
Jag är rädd att ingen vill läsa min blogg och därför vore det väldigt lätt att skydda mig genom att säga att det inte betyder någonting alls. Men det gör det.

Jag är 21 och mina författardrömmar har inte ens kommit till halvfärdig-roman-i-byrålådan-stadiet. (Ett uttryck som jag antar stammar från skrivmaskinens dagar men i alla fall). Datorn är full av filer med små tankar och kapitel men de blir aldrig mer än några sidor och sen kommer jag på hur fruktansvärt dåliga de är.

I början på mina tonår drömde jag om att bli en äckligt ung författare, att bli omskriven som underbarn och älskas av alla. Jag brukade finkamma tidningarna och hittade jag en bok skriven av någon i min ålder eller yngre var det som om värden rasade och vad jag än skrev för tillfället verkade värdelöst och hamnade direkt i papperskorgen.
Samma sorts allt-eller-inget mentalitet har jag när det gäller bloggar; får jag inte tusen läsare inom en vecka är jag värdelös och borde dö. Men jag gör ett försök till och försöker skapa något som jag i alla fall kan vara stolt över.
Så hur som helst, välkommen till min blogg. Den är jätteviktig för mig, och jag hoppas att du tar dig tid att läsa den.