I surrender

Jag ger upp. Det skulle inte bli någon blogg om ätstörning, jag skulle släppa den identiteten. Men det är för tidigt.
Jag är på väg att tillfriskna ifrån en ätstörning som har växlat mellan längre perioder av minimalt med mat för att sedan vara mer "normala" bantningsmängder varvat med hetsätningarna. Och just dessa hetsätningar ät så svåra att bli av med. Det är därför jag tror att jag behöver skriva om det här, för att analysera och påminna mig själv om att saker faktiskt går bra. Inte fantastiskt men bättre.

Just nu borde jag vara på insparkspub på juridikens hus men jag sitter här. Det började med att jag fick ångest under lektionen i morse, kände mig helt ensam och värdelös. "Du suger", började det skrika i huvudet, "alla andra är mer vänner med varandra än med dig, de tycker att du är värdelös. " Och så blev jag ledsen och gick hem och gömde mig. Känslan av värdelöshet blev ännu större när jag inte gick till insparken och så blev det ett paket knäckebröd med bregott mellan. Liksom inte ens gott. Men jag ville gå ut och köpa mer saker, gick ut genom porten och stannade sen och gick hem igen, för jag behövde det ju inte.
Jag är stolt över det för beslutet grundade sig inte i ångets över att jag blir tjock utan i att jag inte vill göda ett stört beteende.

Så positivt:
- Första hetsen på en och en halv vecka
- Ingen kompensation typ kräk
- Jag kan förlåta mig själv nu
- I morgon ska jag äta bra frukost, gå och träna och sen till skolan vid ett

För att undvika nya hetsar:
- Bryt det negativa mönstret innan det går så långt som till hetstankar; ta en promenad, träffa en vän. Vad som helst utom ensam hemma i lägenheten. Måste jag vara själv och plugga gör det i ett bibliotek.
- Ha inte smör, tahini, knäckebröd och hemma utöver de saker jag redan undviker: bröd, all sorts godis, läsk, kakor, chips etc, inga såser, nötter, muesli, och massor av andra saker. I sinom tid ska jag kunna ha vissa av de sakerna hemma men nu måste jag bara få lugn i mig själv.